Lågorna är många, ljuset är ett, vi är ett i honom.
Lågorna flammar upp, om och om igen över hela vår jord. Människor brinner av passion, andra blir utbrända. Hos en del flammar hoppets låga, andra exploderar av vrede.
Vi verkar vara rätt överens, jorden över, om att känslor, vilka de än är, bäst beskrivs med eld och flammor. Eldens livgivande och samtidigt förtärande kraft har länge både tröstat och förfärat oss.
Vi är lågor, snabbt uppflammande. Tillsammans är vi eld, med makt att ge värme och föda, men även att skada och förinta. Men i förhållande till ljuset är vi fortfarande obeständiga. Släktskapet är tydligt, men där ljuset endast är liv och glädje, finns destruktiviteten alltid närvarande hos oss. Men om vi strävar efter ljuset, strävar efter att förenas med honom som är ljus och liv, blir elden det den är avsedd att vara – renande och livgivande istället för en skogsbrand av ilska och förtvivlan. Men endast ljuset Jesus Kristus kan skänka oss den klarheten.
Grenarna är många, trädet är ett, vi är ett i honom.
Vi är grenar. Vi strävar uppåt, utåt, efter att sprida oss så långt och högt det bara går. Andra grenar är ofta bara i vägen, eller till och med konkurrenter om ljuset eller humlornas uppmärksamhet. Men sanningen är väl att utifrån syns bara en krona av löv och grenar, som vilar på en stam. Och det är från stammen livet kommer, det är den som håller grenarna samman, och den som gör det möjligt för oss att bära frukt.
För om en gren bryts av, förlorar den snart all grönska och all möjlighet att bära frukt. Utan stammen är vi ingenting, döda och torra. Och stammen, trädet, det är Jesus Kristus. Oavsett om grenarna är två eller tre, eller hundratals, är stammen mitt ibland dem. Den ger liv åt få, och åt många.
Gåvorna är många, Anden är en, vi är ett i honom.
Gåvorna är så många att vi inte ens alltid ser dem som gåvor. Vi missar att värdera tröstandet, eller glädjandet. Han som bakar slår ifrån sig och vill inte få berömmet som tillkommer honom, hon som frivilligt hjälper sina vänner med deras deklarationer tycker att det inte är något särskilt. Men allt vi gör för våra vänner, det gör vi i Kristus. Vittnesbördet om livet och Anden kan komma i så många former. Alla är inte talare eller sångare, alla kan inte måla eller sy, men alla kan något. Om vi börjar se allt vi gör som en tjänst för Gud, blir hela våra liv en gudstjänst, och vi kommer märka hur Andens vind blåser över världen. Levande, fyllda av den glädje Gud ger, blir vi vittnen för hur Anden binder alla oss kristna samman, oavsett åsiktsskillnader och traditioner. Så, vilken är din gåva?
Tjänsterna är många, Herren är en, vi är ett i honom.
Elden driver oss, vi vill bära frukt och ge våra gåvor åt Herren, och det gör vi genom att tjäna honom. Men sätten det sker på är lika många som gåvorna. Vi är ett rike av präster, ett heligt folk som tillhör Herren. Det förpliktigar, men inte till att alla ska vara teologer eller ens tjäna i kyrkan. Kristus behöver dig, i din miljö. Skomakare, bliv vid din läst, för det behövs goda kristna skomakare som tjänar sina systrar och bröder. Lärare, stanna i skolan, för eleverna behöver se en människa som lever som hon lär. Morfar, sträva efter att vara en så god och kärleksfull morfar det bara är möjligt. Hämta kraft i bön och gudstjänst, och låt dem bära oss ut i vardagen. Med bönen kan vi göra allt, vår himmelske fader vill ge oss allt. Så tjänar vi alla Kristus i våra olika liv och olika roller.
Lemmarna är många, kroppen är en, vi är ett i honom.
Lemmarna är många, men vi sitter ihop. Vi tjänar olika syften, precis som ett lillfinger och en lunga har helt olika roller i kroppen. En del kan tyckas vara helt onödiga, som en nagel eller ett födelsemärke, men finner sin funktion ändå. Oavsett rollerna, sitter vi ihop. Vi kan inte, får inte, skilja oss från varandra. Vi kan vara långt borta, aldrig mötas i vår syn på vad som är viktigt, men centrum är ett – Jesus Kristus. Jesus är i allt vi gör och hoppas. Därför ska en broder förlåta en broder oändligt många gånger, för en kropp kan inte fungera utan att delarna är i någorlunda harmoni. Tillsammans är vi starka, börjar vi bekämpa varandra dukar snart kroppen under för allehanda sjukdomar och vedermödor. Kroppen är en, och endast en. Vem kan säga att en del är viktigare än någon annan, i morgon kanske du behöver den arm du försköt igår. Lita på Kristus, han kommer finna en användning för oss alla.
Lita på Kristus och förlåt din syster, be tillsammans med din broder. Ta emot tjänandet från din dotter, och tjäna själv en okänd. Använd dina gåvor, så kommer ljuset spridas över världen, och trädet som är vår gemenskap sprida sina svalkande, fruktbärande grenar över hela världen, till människors tröst och styrka. Lita på Kristus, han är den som ger gåvorna, han är den som ger livet. Lita på Kristus.
